Sommaren kom

Häggen blommar...

fortare än vi kunde ana...

Inte tror jag någon hade räknat med att vi skulle få närmare + 30° redan i Maj.
Bara några veckor efter att den sista snön försvann.
Inte jag åtminstone...

Men med vädret är det som med livet.
Det blir som det blir...

Jag försöker lära mig att ta emot livet som det kommer till mig.
Lätt är det inte.
Jag skulle ju vilja ändra på så mycket.  Se saker från en helt annan sida. Tro att allt skulle vara så mycket bättre om OM inte fanns.
Men nu är det som det är...

Röda vinbär på kommande...

Potatis...

Som de trädgårdsfantaster vi blivit är vi  nu i full gång med vårbruket.
Det är en kär syssla i Maj månad.
Visserligen tär den på krafterna ibland. Ändå jag så innerligt tacksam för att jag får dela mitt intresse med mannen som blev min.
Att vi kan dela på sysslorna gör att allt känns både lättare och roligare.
"Allt går mycket bättre bara man är två" fick jag lära mig redan som barn...

Nu vet jag mycket väl att detta att vara två inte är alla förunnat.
Jag minns det mycket väl.
Minns den dagen jag fyllde 30 år och fortfarande var ensam. Trodde att det skulle förbli så resten av mitt liv.
Men jag är glad att jag hade fel också den gången...

Mera potatis...

Potatisen har satts i lådor.
Det kändes enklare att arbeta uppåt än gräva neråt.
Vi satte markduk direkt på gräsmattan, sen ris, kompost och gödsel och sist mylla ovanpå allt.
Mylla som vi köper i säckar från butiken trots att vi bor på landet. Men vi har ingen mylla att ta av så vi köper.
Det gör att vi dessutom har väldigt lite ogräs och det är ju bara tacksamt.
Och där nere under gräsytan finns allt för många trädrötter som är i vägen.
Dessutom ser det ganska trevligt ut med svarta potatislådor i trädgården.
Åtminstone om jag får tycka det själv.
Och det gör jag ju...




Mina lådor är också sådda. Så nu förväntar jag mig en stor skörd av potatis, spenat, grönkål, svartkål, rädisa, persilja, salladslök, ärter och bond- och buskbönor. Ungefär som förra året.

Än så länge är allt nerbäddat under fiberdukar.
Jag har sått och försöker se till så att fröna varken torkar eller fryser.
Sen får Gud sköta resten...

Mina sålådor förra året...

Drivbänken...

Sen har vi sallad i drivbänken som nu börjar vara mogen att äta av.
Jag tycker det är helt fantastiskt att från ett litet frö så växer det upp en planta till mat på bara en kort liten tid.
Livets under är det!
Den som inte tror på under ska börja odla grönsaker. Då kan du inte längre tvivla utan måste tro.
Tro att det finns en kraft bakom allt.
För hur skulle annars ett litet, litet frö kunna bli till mat?
Jag misstänker att jag drabbats av ett nytt sätt att tänka.
Ett där tanken att själv kunna vara med och påverka
vad jag äter och hur vi förvaltar vår världs resurser blir allt viktigare för mig.
Visst finns det mat hur mycket som helst att köpa men jag märker hur jag gläds över att kunna få vara med i processen själv...



För visst är det viktigt hur vi lever i dag.
Ska våra barn och barnbarn ha någon värld att leva i måste vi leva lite klokare redan nu.
Så tror jag.
Och det vill jag fortsätta tro på...