denna dagen

ett liv...

Jag önskar jag kunde leva varje dag som om den vore den sista!
Att varje dag skulle vara så livsviktig att jag inte behövde drömma mig bort ifrån den. Så viktig att jag kunde glädjas åt att jag får leva här och nu och inte tänka på om OM skulle finnas.
Det är min  önskan.
Men det är svårt att leva så...

Jag kan väl inte tro att det är omöjligt men som den människa jag är så har jag mina inbyggda protester.
Jag tänker så ofta att om livet bara vore lite annorlunda. Om det var si eller så skulle allt vara så mycket bättre.
Men nu är det som det är och då tror jag faktiskt det bästa är att göra allt jag kan av det...

Om jag slutar tänka i OM tänkandet så tror jag faktiskt att livet skulle vara lättare.
Då kunde jag sätta mig ner vid porten ut till livet med öppnade sinnen och hjärta.
Jag skulle inte styras så mycket av varken det inre eller det yttre utan jag kunde i stället leva här och nu.
Då tror jag det skulle vara lättare att leva...

Att inte göra mig bekymmer i onödan utan ta dem när de kommer.
Jag skulle leva mera bekymmerslöst.
Skulle det vara att leva ansvarslöst? Nej faktiskt så tror jag inte det.
Jag skulle ta ansvar för det som händer när det kommer och inte varken före eller efteråt.
Då skulle jag leva mera som fåglarna jag försökte fånga på bilden men som misslyckades. De flyger och far men jag tror inte de oroar sig speciellt mycket.
Åtminstone verkar det se ut så...

Jag får nöja mig med att se på hönsen i stället.
De tycks också leva ett bekymmerslöst liv.
Det enda de gör är att picka i sig mat - under förutsättning att vi ger dem det förstås.
De går omkring i hönsgården. Flaxar till ibland. Flyger lite.
Och tuppen gal.
Och så ger jag dem mera mat och de fortsätter picka i sig.
Dag ut och dag in verkar det som.
Nöjda med sina liv...

Ute i min trädgård grönskar det.
Jag är så glad att jag har den. För mig är det en av årets höjdpunkter att få se hur det växer och grönskar i trädgården.
Något att glädjas åt och minnas till vintern sen...