torsdag 27 april 2017

jag tog fel

med att våren kom alltså...

Nu har snön vräkt ner i över 30 timmar.
Bofinkarna vid fågelbordet börjar se lite förvirrade ut. Med jämna mellanrum flyger de rakt in i fönstret.
Kanske vill de komma in i värmen...

Hela trädgården är täckt av snö.
Grönskan jag hade hoppats på i slutet på april är inte riktigt här ännu. Jag är glad att drivbänken är insvept i en varm filt och presenning.
På det sättet tror jag de små plantorna ska klara sig...

Nu kunde jag  skriva ett långt avsnitt om hur besviken jag känner mig på vädrets makter.
Men det tänker jag inte göra!
Vädret och döden kan vi inte rå på. Det blir som det blir med den saken.
Det har jag alltid försökt pränta in i mina barn och den tanken försöker jag även leva efter...


Det finns så mycket att glädja sig åt i livet.
Vi har det så bra här i vår del av världen även om vi får lite påminnelser då och då om ondskan som finns. Jag tror att vi måste lära oss att vara mera tacksamma över det vi har.
Annars kan det gå dåligt för oss...

När otacksamhet, missnöjsamhet och själviskhet tar över i våra liv blir det farligt.
Då blir vi bittra och rädda.
Jag tror att då glömmer vi vad det är att vara människa.
Vi glömmer bort den medmänsklighet och den värme som vi kan använda för att hjälpa varandra  att orka leva livet. Då glömmer vi att fördela jordens resurser så de räcker till åt alla.
Då stänger vi våra hems dörrar och vårt lands gränser för dem som behöver oss. För dem som ingenstans har att ta vägen...

Jag tror inte att jag blir fattigare av att dela med mig mera av mitt liv och mina resurser.
Tvärtom så berikar det mitt liv.
Jag blir rikare. Jag blir gladare. Jag mår bättre.
Och jag glömmer bort allt det där som jag kunde klaga på...


Just nu har jag så många småfåglar på mitt fågelbord att jag varken kan räkna eller känna igen dem alla...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar