vart är världen på väg

har jag och många andra frågat den senaste tiden...

När vi ser ut över världen ser vi mest krig, våld, naturkatastrofer och bedrövligheter. Det är så oroligt överallt och ingen ände tycks det var på eländet.
Ofta undrar jag var människan ska finna ro...

Bild från internet...

Jag tänker på kriget i Syrien som aldrig tycks ta slut.
Fruktansvärda bilder därifrån ser vi i TV varje dag. En kväll sa en gråtande man i nyheterna från Aleppo:
"Människorna är rädda.
De stannar i sina hem och väntar på att bli dödade..."

Och som om det inte var nog med jordbävningen på Haiti så kom nu också stormen Matthew. Det kunde ha räckt med svårigheter åt människorna där tycker jag.
Båtflyktingarna på Medelhavet orkar jag inte längre ta till mig. Allt börjar kännas för mycket av nöd och elände. Jag orkar inte längre se allt detta.
Ändå gör jag det.
Här sitter jag tryggt i mitt hem och ser på allt detta i TVn...

Jag har fått nåden att få lära känna några av dessa människor som farit så illa att de tvingats fly hit till vårt land.
Jag önskar att alla vi som har det så bra kunde få göra det.
Men tyvärr får inte alla av dem stanna här. En del får negativa papper efter år av väntan på sin asylansökan. Vi har inte plats för dem...

En dag fick jag sitta med en sån liten människa.

Bild från internet...

En människa som för andra gången fått avslag på sin ansökan. Hon tillsammans med hennes familj på fyra personer. De skulle ut ur vårt land förra fredagen.
Men i allra sista stund fick de veta att de får göra en ny ansökan. En ansökan som antagligen tar ännu ett år av spänd väntan...



Känslan av att få blicka in i en liten 5 månader flickas mörkbruna ögon när hon gurglande ligger i min famn och biter på sina tår gör att mitt hjärta nästan brister.
"Älskade lilla unge vad har du råkat ut för? Vad har vår värld gjort med dig?" viskar jag i hennes öra.
Hon griper tag i min näsa och skrattar...