hösten är här

märkte jag alldeles nyss när jag var ute i trädgården...


Rönnarna töms snabbt på sina bär av tjattrande trastar och sparvar. Löven ligger nerblåsta på marken och det mesta börjar se förfallet ut.
Hösten är verkligen här...




















Löken hänger på tork på ladans vägg.
Dillen och andra kryddor är torkade.
Potatisen är uppäten.
Det är bara morotsblasten som sticker rak och fin upp ur jorden ännu...

Äpplen har blivit till mos som nu finns i frysen.
Där finns även jordgubbar, hallon och lingon. Likaså  både röda och svarta vinbär.
Blåbär blev det sämre med i år.
Alltså det lär ska ha funnits hur mycket blåbär som helst i skogen men inte när vi skulle plocka...


I dag ansades äppelträden av husets trädgårdsmästare och dessutom slaktades två ungtuppar och hamnade i frysen.
Kanske låter det grymt i någons öron men för oss något som skulle göras.
Kött äter vi...


Vi önskar att vi kunde vara så självförsörjande som möjligt. Det är drömmen för oss. Men då gäller det att tycka om att odla, plocka bär, baka sitt dagliga bröd och allt möjligt. Framför allt att odla grönsaker. Och det tycker vi om...

Min odlingsbädd...

Därför har det förberetts redan för nästa år. Jag ville ha en egen plats där även jag kan odla lite grönsaker och har nu fått två fina upphöjda pallkragar.
I samma fart byggdes även en drivbänk...

Drivbänken...

Så går livet vidare här hos oss.
Däremellan möts vi av det verkliga livet med människor som söker sig en fristad men inte hittar någon plats att få vila på.
Människor som tvingats lämna hus och hem och allt för att få ett bättre liv. Så kommer de till vårt trygga land där vi har allt men de får ofta höra att de inte får stanna här.
Vi kan inte ta emot dem.
För vårt land anser att vi inte har råd med det...