Livets seger

kunde jag ha som rubrik...

För det är ju bara så om vi tror på en levande Kristus eller inte så måste vi erkänna att i dessa tider segrar livet än en gång!
Därför att det är vår...

När vi ser ut över världen verkar inte livet så segerrikt.
Då ser vi bara död och elände tycker jag.
Så mycket hemskheter som skett i vår värld den senaste tiden kan vi inte annat än förfasas över.
Vart är världen på väg? frågar vi oss. Var ska det sluta?
Ja det är det ingen som vet...

Det finns inte i vår förmåga att göra något åt all ondska som sker.
Vi känner oss helt enkelt maktlösa. Vi kan bara titta på allt som sker.
Människor lider. Gråter. Hungrar. Är rädda.
De tvingas fly för sina liv ut till osäkerhet och ännu mera kyla, hunger och rädsla.
Och kyrkor bränns ner!
Ja det senaste kändes också så oerhört onödigt och tragiskt.
Att en gammal träkyrka från 1700- talet måste brännas ner till grunden på påsklördagen.
Jag förstår bara inte...

Och ändå vill jag påstå att livet än en gång segrar!
När jag ser ut genom mina fönster ser jag hur snön smälter bort.
Fjolårsgräset och allt skräp med det kommer fram.
Fåglarna kvittrar. Mannen min rengör fågelholkarna.
Temperaturen stiger. Solen visar sig allt mera.
Jag åker ut en sväng med elmopeden. Hälsar på hönsen och tupparna.
Ser hur även de trivs.
I mina blomrabatter ser jag pyttesmå början till krokus och tulpaner.





Då kan jag inte annat än tro på livet igen...