tisdag 9 februari 2016

regn

vädret växlar lika mycket som humöret...

Åtminstone så är det hos oss.
Hos mig.
Ena dagen är jag på strålande humör och tycker att livet  nästan leker.
Andra dagar igen tycker jag att livet verkligen leker med mig.
Då oftast på ett elakt sätt...

"Så här är det" (som Anders Bagge brukar säga)
Jag lyssnar alldeles för mycket på hur jag känner det!!!
Och så lyssnar jag på vad andra tycker också alldeles för mycket.
Människan är väl funtad så...

Men jag blir så ledsen av att hela tiden läsa och höra om hur andra har det.
Jag tänker då på alla dessa som alltid måste få berätta om sina idrottsprestationer. Eller vilka  träningsprogram de använder. Eller hur mycket de tränar.
De lever sunt, äter sunt, har hittat en bra dietform och vikten rasar.
Eller också satsas det på nya arbeten för att vi måste få förverkliga oss och göra det vi känner för...

För att inte tala om alla dessa resor jorden runt som görs.
Om hur vi måste kunna få unna oss det ena med det andra. Eftersom vi jobbar och sliter och har rätt till det.
När jag lyssnar till allt detta blir jag så nedslagen och ledsen...

Kanske för att jag är avundsjuk? För att jag också vill?
För att jag inte alls skulle ha något emot att upptäcka vår värld lite mera.
Men vet att det inte går så bra när man sitter fjättrad i en rullstol.
Jag vet också att jag kan väldigt mycket och att få människor bakar lika mycket bröd som jag gör!!!
Men ibland hjälper det inte ens att tänka på det.
Alla vill väl upptäcka nånting mera än att se en bröddeg jäsa eller att se på när småfåglarna äter utanför fönstret...

Bitter?
Nej, jag skulle inte vilja påstå att jag är bitter...

När jag pratar med mina vänner från fjärran länder inser jag hur mycket jag har att vara tacksam för.
Då känner jag mig långt ifrån bitter eller avundsjuk!
När jag hör om hur de rest över halva jorden för att hitta en plats att vila på tappar jag reslusten.
Eller
När någon berättar om hunger och kamp för överlevnaden bakar jag mitt bröd med tacksamhet.
Jag skäms när jag inser att de så gärna vill arbeta och göra rätt för sig.
Men de får inte något arbete här hos oss för att deras kunskaper från hemlandet inte duger.
Eller så är det språket...

För att få arbeta här borde de kunna två helt nya språk på en gång!
Språk som låter helt främmande i deras öron och som har helt andra bokstäver än de är vana med.
Vi borde alla åka tex till Iran och lära oss persiska.
Undrar hur det skulle gå?

Denna regniga dag fylls jag av tacksamhet för att jag har det så bra!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar