Summering

brukar man ha denna tid på året...

En slags fundering på hur året varit. Hur allt gått och hur det borde ha gått.

Om önskningar som blev uppfyllda och om förhoppningar som uteblev.

Ett slags årssummering eller vad vi ska kalla det...

För min del började året som ett bombnedslag.

Innan den första månaden knappt börjat ringde min mor och berättade att de hittat min bror.

Död.

Jag menar...

Man hittar någon som vi inte ens hunnit börja sakna. 

Någon som vi inte visste var borta.

Så är han död. 

Han som satt hemma vid vårt matbord bara nån vecka tidigare är plötsligt död.

Det kändes för overkligt för att jag skulle kunna ta in det.

Jag vet inte om jag gör det än...

Senare under årets gång kom slag på slag i vår närhet där olika personer och familjer drabbades.

Livet kändes bara för grymt. Så orättvist.

Ibland förstår jag mig inte alls på det här livet. Jag tycker det kunde vara lättare att leva.

Men så är det inte.

Det är bara för orättvist...

Ändå går livet vidare på något märkligt sätt. Det stannar inte upp fast det känns som att det borde göra det.

Livet ger oss ibland fullständiga överraskningar. Ibland positiva sådana.

Det har även det senaste året gett mig.

Och de dagarna har känts bra. 

Väldigt bra...

Mitt i livet så tvingas jag erkänna min egen otillräcklighet och bräcklighet.

Jag tror inte jag skulle orka leva mitt liv om det inte var för den envisa tro på min barndoms Gud som jag har.

Han som kom till oss som ett litet hjälplöst barn. Det som vi borde fira denna tid på året.

Barnet som växte upp och levde en människas liv i några år. 

Som därför vet hur vi har det...



Och med dessa rader vill jag önska er alla


                 EN FRIDFULL JUL OCH ETT VÄLSIGNAT NYTT ÅR!