onsdag 7 oktober 2015

Masku

Här är jag nu...

Dagarna går även på denna plats. 
Så tror man kanske först inte när man kommer hit och tänker att här ska jag tillbringa de kommande 3 veckorna...

Egentligen tycker jag inte alls om tanken att behöva tillbringa hela 3 veckor så långt hemifrån. Mitt hem har blivit mig allt för kärt för det.
Men det är bara så nyttigt för mig ändå. 
Jag tror jag uppskattar mitt hem och de mina ännu mera efter detta.
Hoppas jag...

Ett av problemen hemifrån är naturligtvis den obekväma sängen. Det är först nu jag upptäcker hur skön säng vi har hemma. 
Eller, jag visste det men behövde påminnas om det. Så nu ska jag aldrig mera klaga på vår säng hemma.
Hoppas min käraste påminner mig om detta...

Nätterna kan alltså bli långa och svettiga med ont i ryggen.
Jag utnyttjar den tiden med att läsa tidningen hemifrån samt skriva ner några rader här.
En annan sak jag saknar är de välkändaste snarkningarna. Det är svårt att sova med annorlunda sådan i närheten.  Men det går det också.
Jag har tid att slumra till lite på dan i stället...

Visserligen får jag en hel del träning för både kropp och själ. 
Det gör så gott så gott.
Men det som jag ser som allra viktigaste och lärorikaste är alla dessa människomöten jag får ta del av.
Människor som först ger mig fördomar men som visar sig vara fantastiska människor med olika livsberättelser bara jag orkar lyssna till dem.
Så oerhört lärorikt detta är kan jag bara än en gång konstatera...

Så nu fortsätter jag mina dagar här och lär mig lite mera för varje dag som kommer.
Precis som vi alla gör hemmavid men som jag av ren och skär nåd får göra just nu på denna plats...




 

1 kommentar:

  1. Ja sova i sin egen seng - det är bäst! Hoppas det kommer funka! Fortsat allt gott!

    SvaraRadera