söndag 20 september 2015

oro i vår värld

är det just nu...

Så fort vi ser på nyheterna, läser en tidning, lyssnar på radio eller slår upp vår internetuppkoppling hör och ser vi om all oro som finns. 
Överallt. 
Precis över hela vår värld...

Människor är på flykt överallt.
Barnen gråter och är rädda.
Hungriga.
Vuxna gråter. Ännu räddare. De förstår fasan i det som händer.
De tvingas fly bort från sina hem och sina länder. De kan inte stanna kvar i det otrygga. 
Osäkra. 
De måste bort därifrån.
Men det verkar inte finnas någonstans där de kan få vila sina trötta huvuden...


Det känns så hemskt och så svårt så jag kan inte omfatta och förstå det.
Jag undrar om någon kan...



Vi som bor i våra trygga hem på jordens tryggaste plats förstår knappast hur bra vi har det.
Vi vill hjälpa de som lider och det ska vi så mycket vi kan.
Tycker jag.
Men vi ska också lära oss att vara tacksamma för hur bra vi har det...

För det kunde faktiskt ha varit du och jag som tvingades ut på flykt.
Det kunde ha varit jag som måste ta det jag kan bära med mig och fly till andra sidan jorden. Det är inte alls någon självklarhet att just jag får ha det så bra.
Det kunde vara jag som är ute på flykt...

Undrar hur jag skulle klara mig då? Med ett nytt land, nytt språk, nya seder, nya dofter, nya maträtter, nytt klimat...

Precis allting nytt!
Undrar hur jag skulle klara mig då?
Jag som så gärna finns här i mitt kära och ombonade hem.
Hur skulle jag klara mig utan allt det jag har?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar