vårregn

Regntunga skyar...

har vi haft några dagar nu...

Men jag tror att regnet behövs också.
Annars orkar inte våren komma fram helt enkelt.
Och eftersom det regnar passar det bra att syssla med annat inomhus. Som att baka och förbereda mig för sommarens föreläsning t.ex.
Ja,  jag ska hålla en föreläsning eller ett seminarium om livets skörhet och dess skönhet likaså.
Ämnet torde passa mig...

För det är ju bara så att livet är ack så skönt men också väldigt skört. Inte minst det senaste halvåret har påmint mig om det.
Mitt i livets skönhet kan det brytas sönder. Just när vi tror att allt är som bäst kan det sluta helt abrupt. Utan förvarning. Utan att vi kunde ana oss till det.
Plötsligt är livet bara slut...

Det känns hårt och ofattbart.
Ändå vet vi att detta är livet. Detta är verkligheten. Inget att göra något åt.
Bara att acceptera som det är...

Ibland känns det som att vi lever i någon slags självförnekelse. I en drömvärld. Vi vill inte se verkligheten som den är.
Ju fortare vi lär oss att se livet som det verkligen är - desto fortare borde vi ju lära oss att leva det. Tycker jag...

Men det är inte alla gånger så enkelt.
Livet är så orättvist "men vi måste ändå leva det" lärde mig min då 5 åriga dotter en gång i tiden. Och redan i lågstadiet skrev vi minnesverser till varandra om att "livet går i kors och tvärs - så går även denna vers"...

Fast då förstod vi knappast innebörden av det.
Så medan det regnar fortsätter jag fundera på livets mångahanda...

Årets första blombukett...