vidare

går livet hela tiden...

Efter denna vinters händelser har det känts som att livet stannar upp. Att det inte ska gå att leva längre.
Men inte heller denna gång har det blivit så...

Visserligen har jag igen drabbats av någon form av förkylning men såna är ju till för att övervinnas.
I dag kurerar jag mig genom att vila och dricka varmt.
Sen i morgon tänker jag vara igång igen...

De senaste dagarna har jag hört om flera olika dödsfall igen. Det är väl så att ju längre jag lever desto flera dödsfall får jag höra om.
Oftast kommer döden oväntat och plötsligt. Obarmhärtigt.
Nästan aldrig känns den välkommen.
Vi drabbas av chock och rädsla. Vad är detta?
Inte nu.
Inte hos oss eller i vår närhet. Vi vill inte drabbas. Vi vill skonas från det ofrånkomliga.
Vi vill slippa...

Men det går inte.
Till livet hör döden. Det är bara så.
Om vi sen vill det eller inte...

Annars så väntar jag igen en gång på en ny vår med allt vad det innebär.
Det är lika spännande varje år. Varje år ett lika mäktigt under.
Inget jag vänjer mig vid.

Men det ingår också i livet...