tisdag 20 januari 2015

min bror

miste jag förra måndagen...

Det kom så plötsligt. Så oväntat.
Något jag absolut inte kunna tänka mig in i.
Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig hur det skulle vara att mista ett syskon.
En storebror.
Han fattas mig min bror...

Han har alltid funnits i mitt liv.
Var bara 2 år och 1 månad när jag föddes. En liten storebror då.
En storebror som kunde reta mig till vansinnets brant men som också brydde sig om och älskade mig på sitt sätt.
Senare i livet när han blev större blev han bra på det han kunde
- nämligen att skriva...

Fast egentligen har han alltid skrivit. Och läst.
Jag minns hur han redan som barn brukade försvinna upp på sitt rum.
Alltid med en bok eller en penna i sin hand.
Skrivandet var hans gåva...

Sista gången jag pratade med honom så där på riktigt var per telefon innan julen.
Då talade vi om just det hur viktigt det är att ta vara på sin gåva. Att låta de unga få studera det de är intresserade av och uppmuntra dem till det.
Han var alltid intresserad av sina syskonbarns liv.
Att mina barn råkar vara intresserad av musik och konst tyckte han att jag skulle uppmuntra dem till att fortsätta med.
"Det är viktigt att de får bli bra på det de tycker om" vill jag minnas att han sa. Var det inte exakt de orden kan han tyvärr inte tillrättalägga dem mera.
Men jag tror det var ungefär så...

Bli bra på det du kan. Det som är din gåva.
Det var min storebror bra på.
Att skriva.


I går bakade jag som vanligt bröd.
Det brukar jag göra när jag är ledsen eller annars har det besvärligt.
Jag inser att det är något jag är bra på. Att baka bröd.
Jag tycker om att göra det och resultatet blir gott. Vad mera kan jag begära?
Jag är också bra på att sticka. Både tröjor, vantar, sockor, sjalar , mössor och allt möjligt kan det bli.
Det är också en gåva...


Vi har alla olika gåvor och var och en ska göra just det de är bra på.
Det är viktigt.
Så därför fortsätter jag väl baka lite till då.
Eller så sitter jag och stickar en stund eller skriver ner mina funderingar eller läser bloggar eller en bok eller lyssnar på musik.
Jag tänker inte ge upp. Jag tänker fortsätta leva och kämpa.
Det finns så mycket att upptäcka ännu i denna värld. Jag vill fortsätta leta mig framåt. Jag vill se hur det går för de mina. Jag vill!
Det skulle min storebror också ha velat...



Ute är det snö och kallt men inne i stugan sprakar vedspisen.
(Ursäkta bilden - tagen inifrån så kameran speglar sig... ) 








1 kommentar:

  1. Hej Adina!
    Tack för de varma och igenkännande orden om din bror. Minns honom med värme då det var just det han utstrålade. Värme. Och humor. Vi överlappade varandra på Seminarielinjen vid FKF och lärde känna varandra. Intresse för skrivandet delade vi också.
    Din bror prövade en tid på pastorskallet i Malax där vi då också bodde. Minns att flera i baptistförsamlingen hade svårt att släppa honom när han beslöt att gå vidare i livet.
    Max-Ola och jag hade en hel del gemensamt och jag vill fortsätta att minnas honom som den jag tror att han var. En helylle kille!
    Frid över hans minne!

    SvaraRadera