söndag 21 december 2014

GOD JUL

OCH ETT INTRESSANT NYTT ÅR!!!






önskar jag er alla!

söndag 14 december 2014

nygammal upptäckt

jag märkte en rolig sak i fredags...

Min allra käraste och jag var ute på en date.
Så heter det visst när man åker nånstans på tu man hand. Och det gjorde vi i fredags.
Vi satt och åt på en av stadens restauranger.
Där finns det ett litet problem tycker jag. Det går inte att lyfta upp blicken utan att stirra in i en TV apparat.
Så även den omtalade kvällen...












Mellan sportprogrammen (det visas enbart sport i de omtalade apparaterna) kom lite reklaminslag.
Ett handlade om en ny och bra rakapparat...


Jag kastade en blick på människorna omkring mig just då och lade märke till en rolig sak:
Alla män tog sig om hakan och kände på den!
Reklamen påverkar oss...


















Visst har jag hört det förr men att det var så påtagligt har jag inte tänkt på tidigare. Reklamen finns i ett visst syfte och det för att få oss intresserade att vilja köpa.
Just denna tid lever och mår de som ska sälja varor gott. Nu när reklamen är som allra störst.
Att hjärnan påverkas av det vi ser märks så tydligt.
Det var så lustigt att se hur alla män samtidigt strök sig över hakan.
Även min...


onsdag 10 december 2014

nätattack

var vi utsatta för i går...

Inte förstod jag vad det var för fel när jag försökte komma in på nätet och fb och annat trevligt.
Jag satt här och stirrade på en tom ruta och ett blått streck över platsen (ordet) jag ville besöka men inte kom jag fram inte.
Arg och irriterad kände jag mig. Men inte ens det hjälpte.
Inte förstod jag heller att det var en nätattack jag var utsatt för...

Vart är världen på väg?
Egentligen var det bra att jag aldrig förstod att jag var utsatt för en attack. Då kanske jag hade blivit rädd.
Nu fanns den bara här. Jag kunde inget göra och efter några timmar var attacken över.
Det var först i dag när jag läste i tidningen om att mitt telefonbolag blivit utsatt för nätattacken som jag förstod vad det handlade om...

Ska jag vara riktigt ärlig - vilket jag ska försöka nu - så tycker jag inte att det är något problem jag var med om i går!!!
Jag blir ganska så irriterad över att vi ska vara så petiga och känsliga när det gäller detta med internet. Vad är detta för problem i ett världsvitt perspektiv egentligen? Att inte kunna komma ut på nätet på några timmar?

OK - om man arbetar på banker eller sjukhus eller annan inrättning där tillgången till nätet verkligen behövs - då kanske det är ett problem.
Och om man tänker på att sk hackers lyckats ta sig in på teleoperatörens sidor så är det ju också ett problem.
Men för mig här hemma så är det inget större problem än att jag irriterade mig en stund.
Jag borde verkligen kunna klara mig utan internet en halv dag...

Det jag mest kommer att tänka på är hur utsatta vi är i vårt samhälle.
Har vi inte tillgång till el, vatten och internet så är vi verkligen sårbara. Då kan vilken fiende som helst komma och skada oss.
Så var det inte för mindre än 100 år sen. Då klarade man sig på något sätt.
Så är det inte heller för en stor del av vår världs befolkning. De har inget av det som vi kräver att vi ska få ha varje dag.
Hur orättvist är inte det? Dessutom måste de också uppleva både krig och naturkatastrofer. Utan hjälp att få.
Och på något sätt måste de klara sig...

Herre förbarma dig över vår värld...


fredag 5 december 2014

Mikael Andersson - Armless Legless Peerless (part 1 of 6)

förundrad

och glad känner jag mig...

Jag fick ett telefonsamtal av mannen i mitt liv i onsdags kl 07.55.
Då var han nästan framme vid jobbet och hade lyssnat på radion under bilfärden. Där hade han hört om en intressant föreläsare som skulle komma till Botnia Hallen samma fm.
"Följer du med?" var frågan, och naturligtvis gjorde jag det.
Något jag inte ångrar...

Förundrad och glad känner jag mig över denne Mikael Andersson som ville komma och dela med sig av sitt liv till oss.
Redan när han körde upp på podiet med sin el rullstol la vi märke till honom alldeles extra. Han saknade både armar och ben. Var född sådan.
Men hans största bekymmer var hur vi reagerade på det att han nu var tvungen att ha glasögon! Sa att han kände sig riktigt nervös för det.
Enda trösten var att hans glasögon aldrig skulle få fingeravtryck...

Att få lyssna till en man som i världens ögon saknade allt men ändå inte såg några hinder var en upplevelse. Han fick mig att inse att det mesta går om man bara vill.
Har man bara tillräckligt med inre styrka och envishet kommer man sig långt här i världen.
Just när jag började känna mig less och uppgiven på livet kommer en som säger att det går att leva med de begränsningar vi har.
Det handlar om att söka efter möjligheterna i stället för svårigheterna...

Tänk inte "oj vad svårt och omöjligt det här är" utan tänk i stället "hur ska jag göra för att klara det?"
Det finns oanade möjligheter i nästan allt du möter.
Och jag tänkte flera gånger "kan han så kan jag!" En verklig uppmuntran...

En liten men oerhört stor man fick en plats i mitt minne i onsdags...

tisdag 2 december 2014

advent

fyller mig alltid med glädje...

Men också med lite vemod i år. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag en längre tid känt mig trött och sliten inombords.
Inte för att jag har för mycket att göra. Inte för att jag har några krav på mig. Inte för att jag har några måsten.
Nej.
Ändå har jag känt mig trött och sliten i själen...

Kanske har allt att göra med att även jag är drabbad av detta samhälles tänkande kring om och men.
Om det bara vore annorlunda, om det vore si eller så i stället.
Om allting vore mera perfekt då skulle jag minsann vara lyckligare!
Men...

Omständigheterna är så fel.
Jag har för lite pengar. Jag har inte råd med det ena eller det andra.
Jag är inte tillräckligt frisk. Det är fel på mitt utseende. Jag borde skaffa ny garderob.
Åka på en semesterresa till södern.
Pynta och städa och baka till julen som en riktig husmor ska göra.
Jag har inte tid och så vidare...







Jag tror att det spelar ingen roll hur länge jag lever eller hur mycket jag får uppleva eller köpa åt mig så kommer det alltid att vara något som är fel. Jag kommer aldrig att bli nöjd så länge jag inte lär mig det viktigaste!
Alltså att leva här och nu.
I och med de omständigheter jag har...



















Lär jag mig inte att leva i det som är nu och här så inte lär det ska bli bättre sen heller.
Jag kommer ju alltid att ha mig själv med mig...

fredag 21 november 2014

det där med tid igen

tid är väl vad vi gör av den...

Så brukar jag tänka.
Alla har vi fått 24 timmar per dygn att förvalta. Vad gör vi av den  tiden?

Jag vet att alla har inte samma förmån som jag som får förvalta mina timmar nästan själv.
Jag vet att det är en förmån jag har.
Men det är ju ändå så att oberoende av hur mycket arbete vi har eller inte har så är det vi själva som tar på oss allt. Det är sist och slutligen du och jag som själva bestämmer över hur vi fördelar vårt dygns timmar...

Jag vet att många anser att de inte har råd att sluta arbeta och vara hemma som jag. Det vet jag mycket väl!
Ändå tror jag att det går att leva på mindre inkomst och få mera tid till att göra sånt som skulle kännas bättre. Jag kan inte tro något annat.
Visserligen har jag hamnat i min situation ofrivilligt. Om jag vore frisk skulle jag antagligen vara inne i samma ekorrhjul som alla andra.
Eller också inte...

Jag vill tro att det går att leva enklare och billigare!


Visserligen kräver det då mera av oss att vi bakar, lagar all mat själva, lämnar bort onödigt resande och shoppande och att vi drar ner på onödiga utgifter.

Det kräver mera av oss samtidigt som jag tror att vi skulle må bättre...

Kanske är det bara en dröm och fantasi jag har när jag tänker så här? Kanske skulle det gå att göra något bättre av vår tid?
Kanske skulle vi kunna leva enklare om vi bara ville?
Låt mig få fortsätta drömma om det...