fredag 27 mars 2015

förkylt

var det här...

Riktigt ordentligt också!
Jag som inte brukar ha feber hade det i går. Men jag överlevde det också.
Trots att feber för mig betyder att min vanliga styrka försvinner.
Jag hade ingen som helst kraft i benen...

Och det betyder också att spasticiteten tar ett stryptag om mina ben så de knappt går att böja.
Jag måste ha dottern till hjälp för att kunna böja på benen stundvis...






Jag lånade några rader från en "MS-sida" som förklarar vad detta med spasticitet egentligen är.
Kan bara tillägga att detta är en del av min vardag.
Men med Guds och andras hjälp går det ändå...










onsdag 25 mars 2015

vidare

går livet hela tiden...

Efter denna vinters händelser har det känts som att livet stannar upp. Att det inte ska gå att leva längre.
Men inte heller denna gång har det blivit så...

Visserligen har jag igen drabbats av någon form av förkylning men såna är ju till för att övervinnas.
I dag kurerar jag mig genom att vila och dricka varmt.
Sen i morgon tänker jag vara igång igen...

De senaste dagarna har jag hört om flera olika dödsfall igen. Det är väl så att ju längre jag lever desto flera dödsfall får jag höra om.
Oftast kommer döden oväntat och plötsligt. Obarmhärtigt.
Nästan aldrig känns den välkommen.
Vi drabbas av chock och rädsla. Vad är detta?
Inte nu.
Inte hos oss eller i vår närhet. Vi vill inte drabbas. Vi vill skonas från det ofrånkomliga.
Vi vill slippa...

Men det går inte.
Till livet hör döden. Det är bara så.
Om vi sen vill det eller inte...

Annars så väntar jag igen en gång på en ny vår med allt vad det innebär.
Det är lika spännande varje år. Varje år ett lika mäktigt under.
Inget jag vänjer mig vid.



Men det ingår också i livet...

onsdag 18 mars 2015

märkligt

hörde i TV en dag om en för mig ny sak...

Det handlade om protester. Om "nej-sägare".
Om folk som reagerade på allt möjligt. Allt från olika miljöfrågor till mänskliga rättigheter och sociala orättvisor...






Den här gången handlade det om grannar som protesterade mot att funktionshindrade skulle få bostäder i området.
Det skulle kunna sänka bostadspriset för andra...

Det handlade också om att någon ville bygga vindkraftverk i ett område där andra ansåg att det skulle bli helt fel.
Ingen kunde vara säker på vad dessa vindmöllor skulle ha för negativ inverkan på morgondagens människor.
Vi måste försöka skydda oss så länge som möjligt...

Denna känsloreaktion från omgivningen kallades för NIMBY effekten.
Not In My Back Yard.
Saker och ting och människor får nog finnas bara det inte finns för nära mig. Inte så att jag ser hur det är...

Jag kan inte låta bli att börja fundera.
Vad är vi rädda för? Vill vi inte se livet som det är på riktigt?
Vågar vi inte låta livet komma för nära oss?
Det verkliga livet där alla människor måste få finnas...

Tror vi att allt är så perfekt?
"Var finns den perfekta människan? Visa mig den personen!" bad Micke Andersson oss på sin föreläsning i Botnia hallen innan julen.
Jag vill också träffa denne...

Jag vill drabbas av den motsatta effekten!
Säkert har den också ett namn.
Alltså den där vi tar emot livet som det kommer till oss.
Där alla människor ryms in och får en plats.
Den effekt som gör att vi tar emot både den glädje och sorg som möter oss.
Där vi inser att vi kan inte beskydda oss själva från livets allehanda utan med vishet och sunt bondförnuft får




fortsätta framåt.
Vad som än händer...




fredag 6 mars 2015

vår eller vinter

kan man ju fråga sig om det är...

Åtminstone for min allra käraste iväg för att ännu en gång försöka åka lite skidor. Det finns faktiskt ett fungerande spår inte allt för långt hemifrån.
Åtminstone ännu...

Själv har jag förgyllt mitt liv med ännu ett pass på gymmet...

Jag har märkt att en del människor älskar att skriva och berätta om hur duktiga de är när de gör sina många och långa träningspass.
Det verkar som att det behövs lite uppmuntran för att orka fortsätta...

Jag vill inte var sämre än andra så nu berättar jag glatt att även jag har varit och tränat.
Andra gången denna vecka. Precis som jag brukar göra.
Detta berättar jag för att ni andra ska tycka att jag är jag är duktig och ge mig lite uppmuntran och beröm...

Annars försöker jag ta emot dagarna som de kommer till mig.
Ju längre jag lever desto mera inser jag att livet är så viktigt att det är min största uppgift att ta vara på de dagar som ges till mig. Jag kan inte påverka så mycket det som livet ger mig utan får ta emot det som det blir.
Men det ligger på mitt ansvar att göra det bästa möjliga av det som sker...

Vi får sätta upp fågelholkar...



I skrivande stund ser jag ut genom fönstret. Gräsmattan börjar synas lite här och där.
Allt skräp som legat gömt under snön börjar synas. Det hör också till livet.
Under årens gång samlas det en hel del bråte inom oss. Med jämna mellanrum måste vi då ta och rensa upp där inne. Precis som det måste ske en upprensning i trädgården snart.
Allt för att ge plats åt det nya som ska fram...

... vänta på blåsippor och
 Snart har vi våren här och mycket att se fram emot igen en gång...
krokusar...

torsdag 26 februari 2015

"vi dricker mjölk...

varje morgon när vi stiger upp"...

Så sjunger Ingemar Olsson från stereon just nu.
Vi fick en hel del gamla CD-skivor efter min bror och nu har jag nöjet att få lyssna till en hel del av dem.
Det är en salig blandning av andliga sånger, symfoniorkestrar, Vörå spelmanslag, Bruce Springsteen, Lasse Berghagen, Susanne Alfengren, Eva Dahlgren m.m.
Intressant blandning...

De unga i familjen har sportlov och tillreder maten just nu. Ännu intressantare må jag erkänna! Vegetariska rätter står gärna på menyn när dottern får husera fritt.
Mjölk det dricker vi.
Fast det där med vitlök är vi inte riktigt överens om.
Ännu...

Nå, hur som helst är det riktigt bra för mig att bara få syssla med sånt jag vill i några dagar.
De unga tar nästan helt hand om markservicen. Lagar mat, diskar, dammsuger, tvättar kläder, hämtar posten.
Jag handarbetar, ser på TV, skriver brev, läser bloggar, skriver blogg, läser böcker och annat trevligt.
Dessutom kommer VM  för vintersport i TV så jag har det hur bra som helst...

Nu blir det visst matservering här...

Spenatpasta med sallad till. Riktigt gott var det.
Jag ger full poäng för det...

Själv har jag min vana trogen bakat lite bröd.
Rågbaguetter blev det i dag. Jag har köpt hemmalet mjöl av en väninna och det är spännande att prova på att använda det. Intressant det också.
Men bröden fick jag själv se till att de blev gräddade...


Annars har jag pysslat lite och sått lite kryddväxter. Ännu finns snö på utsidan av huset så det lär ska dröja innan jag sätter ut dem.
Men tids nog så blir det bra...





onsdag 4 februari 2015

mina egna recept

kommer än en gång här...

Nu ska vi fortsätta baka och leva vidare.
Det blir bäst så för oss alla...



adinas frukostbullar




7 dl ljummet vatten
1/2 bit jäst
1/2 msk honung
1/2 tsk salt
1 rårivet äpple (eller en riven morot eller 1/2 dl lingonsylt)
1/2 dl matolja
1/2 dl vetekli
1/2 dl linfrön
1/2 dl solrosfrön
1/2 dl rågkross
1 dl rågmjöl
3 dl grahammjöl
vetemjöl tills degen slutar kladda

Låt jäsa ca 30 minuter.
Baka ut till 24 runda bullar som plattas ut lite på plåten (det behövs två plåtar)

Sätt plåten på elspisen medan den värms till 225° C
När ugnen blir varm grädda bullarna i 18 minuter




RÅG-BLAND-BRÖD

2,5 L ljummet vatten
1 bit jäst
1 msk honung
5 dl rågmjöl
5 dl semlemjöl (3 sorters sädesslag)
2 tsk salt
vetemjöl tills degen inte kladdar längre

1. Jag blandar allt i en stor degblandare. Behöver inte knåda för hand. Locket på!
2. Sen låter jag degen jäsa tills den nästan börjar svälla över kanterna.
3. Jag bakar ut allt till ca 12 brödkakor med ett hål i mitten. Lägger dem två och två på en    bakpappersklädd plåt.
4. Sen låter jag alla jäsa medan jag värmer ugnen till 250 grader varm.
5. Jag naggar bröden med en brödnagg och gräddar dem två och två 15 minuter var.

OBS! Det går också bra att bara göra en halv sats. Då knådar jag med el-vispens degkrokar. Det går lika så bra. Enda felet är att el-vispen nöts fortare. Jag har snart slut på min tredje...



SEMLOR/FRALLOR

7 dl ljummet vatten
1/2 bit jäst löses upp i vattnet
1 msk honung
5 dl semle-/grahammjöl i
1 tsk salt
vetemjöl tills degen inte klibbar längre

1. Jag knådar denna deg med el-vispens krokar
2. När degen släpper från bunkens kanter får den jäsa till dubbel storlek
3. Bakas ut till 18 avlånga semlor (passar precis på en plåt)
4. Jäses ytterligare ovanpå el-sp+isen medan ugnen värms till 225°
5. Grädda i ca 18 minuter

tisdag 20 januari 2015

min bror

miste jag förra måndagen...

Det kom så plötsligt. Så oväntat.
Något jag absolut inte kunna tänka mig in i.
Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig hur det skulle vara att mista ett syskon.
En storebror.
Han fattas mig min bror...

Han har alltid funnits i mitt liv.
Var bara 2 år och 1 månad när jag föddes. En liten storebror då.
En storebror som kunde reta mig till vansinnets brant men som också brydde sig om och älskade mig på sitt sätt.
Senare i livet när han blev större blev han bra på det han kunde
- nämligen att skriva...

Fast egentligen har han alltid skrivit. Och läst.
Jag minns hur han redan som barn brukade försvinna upp på sitt rum.
Alltid med en bok eller en penna i sin hand.
Skrivandet var hans gåva...

Sista gången jag pratade med honom så där på riktigt var per telefon innan julen.
Då talade vi om just det hur viktigt det är att ta vara på sin gåva. Att låta de unga få studera det de är intresserade av och uppmuntra dem till det.
Han var alltid intresserad av sina syskonbarns liv.
Att mina barn råkar vara intresserad av musik och konst tyckte han att jag skulle uppmuntra dem till att fortsätta med.
"Det är viktigt att de får bli bra på det de tycker om" vill jag minnas att han sa. Var det inte exakt de orden kan han tyvärr inte tillrättalägga dem mera.
Men jag tror det var ungefär så...

Bli bra på det du kan. Det som är din gåva.
Det var min storebror bra på.
Att skriva.


I går bakade jag som vanligt bröd.
Det brukar jag göra när jag är ledsen eller annars har det besvärligt.
Jag inser att det är något jag är bra på. Att baka bröd.
Jag tycker om att göra det och resultatet blir gott. Vad mera kan jag begära?
Jag är också bra på att sticka. Både tröjor, vantar, sockor, sjalar , mössor och allt möjligt kan det bli.
Det är också en gåva...


Vi har alla olika gåvor och var och en ska göra just det de är bra på.
Det är viktigt.
Så därför fortsätter jag väl baka lite till då.
Eller så sitter jag och stickar en stund eller skriver ner mina funderingar eller läser bloggar eller en bok eller lyssnar på musik.
Jag tänker inte ge upp. Jag tänker fortsätta leva och kämpa.
Det finns så mycket att upptäcka ännu i denna värld. Jag vill fortsätta leta mig framåt. Jag vill se hur det går för de mina. Jag vill!
Det skulle min storebror också ha velat...



Ute är det snö och kallt men inne i stugan sprakar vedspisen.
(Ursäkta bilden - tagen inifrån så kameran speglar sig... )